Sexuell smitta
Vaginalt, analt och oralt sex kan alla överföra Ureaplasma. Förekomst ökar markant med antalet sexpartners under livet[6][10]. Eftersom bärarskap är så vanligt i befolkningen krävs inte en "högrisk"-partner — en långvarig monogam partner som aldrig testats kan vara källan.
Kondom minskar men eliminerar inte risken. Hud-mot-slemhinna-kontakt och utbyte av genitala vätskor bidrar båda, och symptomfri utsöndring är regel snarare än undantag[4].
Vertikal smitta (mor → barn)
Ureaplasma kan överföras från en koloniserad mor till barnet på två sätt[2]:
- In utero, genom uppstigning från nedre genitalkanalen till fostervattnet — den väg som starkast kopplas till chorioamnionit och för tidig födsel[3].
- Vid förlossning, när barnet passerar en koloniserad förlossningskanal. Koloniseringsfrekvenser på 20–55 % har rapporterats hos nyfödda till bärande mödrar[1].
(Pre-konceptionell testning är en erkänd strategi hos par med tidigare missfall eller för tidig födsel[7].)
Vad som INTE verkar överföra Ureaplasma
- Toalettsitsar, dörrhandtag, simbassänger — inte trovärdiga vägar.
- Tillfällig social kontakt (kramar, handskakningar, delad mat).
- Insektsbett.
Ureaplasma är ömtålig utanför människokroppen och överlever inte länge på ytor[6].
Vad som minskar risken
- Konsekvent kondomanvändning, särskilt med nya eller otestade partners.
- Att båda partners testar sig före oskyddat sex eller graviditetsförsök.
- Behandla båda partners när en testar positivt, för att undvika ping-pong-effekt.
- Rutinscreening vid graviditetsplanering, särskilt vid tidigare för tidig födsel, missfall eller oförklarad infertilitet[4].
Ej medicinsk rådgivning. Den här sajten ger allmän information baserad på granskad forskning. Det är inte medicinsk rådgivning, diagnos eller behandling. Tala alltid med en legitimerad vårdgivare om din egen situation.